Djurlivet på Karpathos
För nästan två veckor sedan fick ni läsa lite kort om några av mina djurmöten i inlägget Imse vimse... och i samma inlägg bad jag er berätta om några av era favoritmöten både hemma i Sverige och på resande fot. Den av er som hade bästa historien skulle få den återberättad här men ni var fler som hade bra berättelser så medan jag visar er en hög vackra djur från Karpathos får ni även ta del av dessa tänkte jag.
Denna skönhet bodde granne med vårt hotell och Marianne som bor på landet är även hon van att bo granne med djur. Tranor som dansar utanför köksfönstret eller älgar som betar i hagen, rådjur som kommer upp på altanen och kikar in genom köksfönstret eller den häftiga synen av en lo som promenerar bort från ens gård är alla möten som hon vant sig vid och uppskattar. När hon var ute på promenad med sin hund Leo fick de sällskap av en grävlingsunge medan Anneli istället träffade på en stor fet spindel under sin joggingtur och det enda hon kunde tänka på då var sin syster som hade börjat gråta av rädsla berättar hon skrattande.
Denna lille herre uppe i de grekiska bergen önskade nog att kameran var ätbar eller så gillade han inte att bli fotad, hur som helst stod han länge och skrek rakt in i linsen men det var nog inget i jämförelse med den utskällning som Heléna fick av en ekorre. När hon besökte sin brors sommarställe träffade hon på en ekorre runt husknuten och när hon tog fram mobilen för att fota den upptäcker ekorren detta så den kilar upp i närmsta träd och börjar tjattrande skälla samtidigt som den blänger på henne. När jag läste detta började jag skratta och såg för mitt inre hur den arga ekorren satt på grenen och hytte lite med sin lilla näve.
I värmen ligger de på rad i skuggan och sover tills någon prasslar med en påse för då kanske det vankas mat.
Mor och dotter kikar nyfiket upp när vi sätter oss på knä och sekunden senare har de rest sig för att komma fram och hälsa. Katter är ju inte så skräckinjagande varelser när de kommer mot en men lite mer nervös kanske man blir om man som Carolina helt plötsligt stöter på en elefant i det vilda. Med sin familj var hon ute på upptäcksfärd i hotellets närområde i Thailand när hennes bror plötsligt utbrister: "Är inte det där en elefant?" Mycket riktigt stod en ensam elefant och tuggade på gräs i närheten och hon beskriver upplevelsen som maffig. Även Julia träffade på elefanter i Thailand men hon red på en av dem och kommer ihåg ridturen lite extra då de passerade mellan två träd som bands samman av ett stort spindelnät...mitt i nätet satt den största spindeln hon någonsin sett och än idag, flera år senare, reser sig håret när hon tänker på det.
Dessa charmörer träffade vi på på väg till stranden i Lefkos och var tvungna att promenera genom deras betesmark för att ta oss till vattnet. När vi närmade oss för att fota lite började Mamma Get på bilden nedan prata och snart skrek hon. Det var inte förrän jag tog tre steg åt sidan och tittade ner som jag insåg varför hon skrek.
Mamma Get ville så klart skydda Bebis Get som låg och sov i skuggen bara någon meter ifrån oss, jag fotade lite snabbt och sedan backade vi undan för att mamman inte skulle bli allt för nervös på oss.
Denna bönsyrsa träffade vi sedan på en dag när vi slog oss ner för en fika och hur lömska ser de inte ut? Dock antagligen inte lika lömska som gamarna Znogge träffade på i Brasilien skulle jag tro, då hade jag hellre umgåtts med de snälla sköldpaddorna som hon också stötte på på andra sidan Atlanten.
Åh vilka fina bilder och så kul att få läsa om allas djurupplevelser 💕